Multijournalist.se

Att välja är att välja bort

Bye, bye kontor. Jag säger upp min frilansplats och därmed dessvärre också samvaron med mina högt uppskattade frilanskollegor på HG 103. Bokproduktion och andra långa, djupa projekt är inte kompatibelt med kontorslandskap. 

Oss icke-krängare emellan

En god vän skriver i ett mejl angående boken: 

"Jag är ännu inte riktigt kompis med titel och omslag. Tycker att boken verkar vara bra mycket bättre än den lovar, vilket väl ur en moralisk synvinkel är toppen, men knappast ur den kommersiella." 

Jag förstår precis vad han menar, men när det gäller att gissa vad som säljer och inte har jag gett upp för länge sedan. Om jag fått bestämma skulle boken varit svart med texten 

BILD

TÄNK

skrivet precis så, i två rader, med vita, linjära bokstäver. 

Men då skulle ingen köpt den, säger förlagets samlade erfarenhet. 

Så här ser en riktig vinnarbild ut

Jag fick ett mejl från Ludvig Bergander som läst om min bok och haft stor anledning att fundera på det där med vinnande bilder de senaste två åren. 

År 2003, när han var femton, tog han en bild av sin lillasyster på en semester i Egypten med sin alldeles nyinköpta systemkamera. Första rullen var det till och med. Tre år senare skickade han in bilden till en fototävling efter att en fotointresserad bekant skrattat högt när han sett bilden och sagt att den skulle göra succé. 

Ludvig vann en kompaktkamera, fick blodad tand och skickade in bilden till fler tävlingar. Prisberget började så sakta torna upp sig. 

 

• Sony T10, tidningen Piraya

• Pentax K100D, tidningen Reseguiden

• Jabra bluetooth headset, tidningen Digital Life

• Biobiljetter, Nordic Transport

• Presentkort på "Gör din egen bok", ICA-kuriren

• Pentax K100D Super, tidningen Vagabond

• Fotobok på Fujifilm, ("minns inte var jag vann detta", skriver Ludvig)

• Presentkort på IKEA för 2000 kronor, Ikanobanken

• Småsaker, tidningen VLT

• Sony A350, Sonys europeiska tävling  2008

och så nu senast...

• Canon EOS 5D Mark II med tillbehör för sammanlagt 70.000 kronor, tidningen Digitalfoto för Alla

och dessutom titeln Nordisk Mästare i Foto från samma tidning. 

"Det som förbluffar mig är att jag vunnit allt detta på en och samma bild", skriver Ludvig. "En bild som jag lyckades ta på ren tur. Sedan dess har jag försökt flera gånger med andra bilder, men den enda bilden jag vinner med är denna bild på min lillasyster." 

Analysen: Starkt känslomässigt innehåll – alltså att betraktaren drabbas av en omedelbar reaktion inför bilden samtidigt som bilden upplevs som äkta och inte förställd – i kombination med att det inte finns något att anmärka på i bilden (vilket oftast är mer sant ju "renare" bilden är) ger framgång, i synnerhet i tävlingar med en icke-elitistisk jury. 

Grattis Ludvig, och tack för att jag fick visa bilden i mina föredrag på Fotomässan i helgen. En bok kommer direkt från förlaget. 

Tre minuter om varför du ska ha bilder

Adonis eller groda? Lutar kanske mer åt det senare, men det är okej. Det här är förresten den kort-kort-korta versionen av föredraget på Fotomässan i Älvsjö nu i helgen, som i sin tur är ett kort-kort-kort sammandrag av boken. 

Låter inte bilderna ta över

Jag är ingen powerpoint-person. Gillar inte att visa slides. Jag är whiteboard. Vill rita och prata istället för att fylla folks huvuden med perfekta grafer och bilder. Vill skriva i stunden. 

Men nu är det Fotomässa och scenen är bra mycket större än det kombinerade konferens- och lunchrummet i källaren på Skaraborgs Läns Tidning där jag senast pratade. Så jag är en duktig pojke och gör mina slides så att alla ska se ordentligt. Jag sväljer att det också betyder att jag inte kan växla fritt, som jag är van vid. 

Men det är ju lustigt det där med powerpointade föredrag, att bilderna tenderar att ta över. Man börjar med en idé om att bildsätta sitt alldeles utmärkt uttänkta tal, men helt plötsligt tänker man i termer av bildtexter istället. Liksom "vad ska jag säga till den här bilden?" Fattigt blir det. Odynamiskt och stelt. Talet måste vara grunden, bilderna det lilla extra. Man måste kämpa och vara lite uppmärksam så att inte bilderna tar över. Jag rensar hårt. Vänta er ingen bildfest. 

Det är vad jag tänker när jag nu klickar "save" och "quit" i mitt bildprogram. 

Tack K&B

Tack snälla Kamera & Bild och Linus Höök för den välskrivna intervjun med Per-Anders Pettersson i nya numret. Jag tyckte att det var så välgörande att läsa om en framgångsrik bildjournalist som inte hymlar med att han sätter innehållet före formen, och dessutom gör det med en form i världsklass. Mer sånt! 

Jämlikhet är hälsosamt

Om du vill att människor ska må bättre, vara friskare och leva längre så måste du arbeta för att minska klyftorna i samhället. De med sämst status måste bli mer delaktiga och känna att de har större kontroll över sina liv. Ökad jämlikhet är det enda sättet att förbättra folkhälsan. Säger Michael Marmot och lägger upp det ena statistiska beviset efter det andra inför åhörarna i Riksdagens andrakammarsal idag. 

Det är inte tillgången på vitaminer det hänger på om vi har hälsan, utan på samhällets formella och informella maktstruktur. Det går att föra i bevis. 

Och by the way: Det är din upplevda status räknas, inte vem som har nyast espressomaskin. Var stolt, orädd och vårda din integritet så lever du längre. 

Läs mer på SvD och i Marmots bok Statussyndromet. 

Pyssel för en regnig dag

Metro Photo Challenge är ju igång igen. Juryn (Ubran Brådhe, Lotta Imberg och undertecknad) har valt ut hundra bilder som gått vidare till en öppen omröstning för alla. Bland dessa hundra döljer sig sig fem bilder som är "juryns val". Förra året var det en(!) bild som fick pris både i juryns val och allmänhetens val (allmänhetens etta var juryns femma). Juryn har redan valt ut sina bilder, men de offentliggörs inte förrän den öppna omröstningen stänger. 

På den här sidan kan man både rösta och titta på de hundra bästa bidragen från de andra 19 deltagarländerna. 

Hus som hösttröst

Trösten på hösten: Levande ljus på middagsbordet och upplysta hyreshus i skymningen. Här under blå, förlåt grå ska det vara, timmen i en stockholmsförort. Eller är det bruna timmen? Jag har skrivit om detta tidigare här och här. 

Var är brudarna, Johnny?

Jag har blivit mejlintervjuad av Johnny Buschwald. Jag är bara den senaste i en lång rad, klicka på "intervjuer" i menyraden upptill och läs om Brutus Östling, Hans Strand, Staffan Widstrand och Mattias Karlsson. 

Men Johnny, var är brudarna? 

Försummade motiv: Växt mot vägg

§ 1: Avbön. Jag var nog lite snabb att skriva att jag kände mig alienerad inför 591. När jag läser den igen känner jag något annat. Det är inte första gången jag skriver för snabbt, men å andra sidan blir det ofta ingenting om jag väntar för länge. Jag återkommer. 

§ 2 Spontanfotografering Jag vet inte om det är för att boken är klar eller för att jag tittade så länge på 591 igår, men plötsligt började jag spontanfotografera efter ett långt, långt uppehåll. Det motiv som jag drogs mot var som så många gånger tidigare växt mot vägg. Vissa saker har större motivmässig gravitation än andra (det är personligt), och för mig har alltid växt mot vägg funnits där (särskilt under hösten, när växterna ser fattiga ut). Jag vet att jag är långtifrån ensam, men det talas aldrig om den här speciella böjelsen. Kanske man skulle anordna en särskild växt mot vägg-kväll, där de som ville kunde nörda ner sig i frågor som exempelvis vilka växttyper som passar bäst ihop med rappade väggar. 

Jag borde veta bättre än att amatörpsykologisera mig själv, men jag kan ju inte låta bli att fundera över vad det är i motivområdet som drar utöver det enkla faktum att växternas former blir snyggt frilagda. 

Favorit bland favoriterna: Smällbärsbuskar. Kanske allra bäst på våren när det sitter kvar bär som torkat ihop till små brunaktiga russin under vintern. 

Nedan: Växt mot vägg i Hökarängen i morse. Kanske borde jag skicka Mr Urbano ett urval? 

Inspirerande men svårtillgängligt hos Mr. Urbano

Fantastiskt kul att Ulf Fågelhammar under sitt alias Mr Urbano startat ännu ett webbprojekt efter the F blog. Det nya heter 591. 

Inför starten igår fick Ulf till ett imponerande antal inlägg och en liten utställning signerad Thomas Håkansson. Inspirerande? Absolut. Precis som the F blog visar 591 på en imponerande aktivitet bland fotografer världen över, och bara detta flöde av bilder och idéer räcker långt för att tända arbetslust och en kreativ gnista. 

Samtidigt får jag samma obestämda känsla av alienation inför 591 som jag hade inför den numera nedlagda bildtidningen Motiv. Det är mycket bilder för bildernas egen skull, en hel del namedropping och åtskilliga referenser till en traditionell etablerad fotografi. Redan i förklaringen till namnet 591 refererar Ulf till Alfred Stieglitz (amerikansk fotograf som betydde mycket för att ge fotografin status som konst), Francis Picabia (fransk målare) och Vilgot Sjöman(!). För mig skapar den kulturella inramningen en museal hinna som lägger sig mellan mig och bilderna. Eller kanske snarare mellan mig och bildernas ämnen, för här får jag oftare än jag skulle vilja känslan av att bilderna är sig själva nog. 

Men det är bara ett första intryck. Eftersom jag vet att Ulf Fågelberg Fågelhammar har höga ambitioner och mycket energi är 591 ett givet bokmärke i min webbläsare. Kulturhinna eller inte.